Jag vet att det är patetiskt, alla mina storslagna planer, de som sällan uppfylls. Jag tycker för mycket om att tänka på hur det skulle kunna bli, och är alltför dålig på att genomföra. En teoretiker kring olika livsval, och en usel praktiker. Eller drömmare, det kanske är ett bättre ord.
Apropå mat och pengar...Jag har gjort en kalkyl efter gårkvällens trevliga men dyra restaurangbesök och kommit fram till att jag antingen måste svälta och röka, eller inte röka och äta, resten av månaden. Idag, en gråmulen söndagsmorgon har jag alltså bestämt mig för att göra följande:
- Handla ihop en veckomeny enligt de ekonomiska förutsättningar som jag bestämt sedan tidigare - max 40 spänn/måltid.
- Köpa nikotinplåster, och helt enkelt bara inte röka. Jag menar, hur svårt kan det vara?! Nu är jag trött på mig själv och mina rökslutarlöften, och det är många andra också. Det måste gå. Det MÅSTE väl gå? Nu får det vara slut på det - jag lovade pappa innan han dog att jag skulle sluta, jag har lovat mig själv flera gånger. Det är ofräscht och luktar illa. Jag vill inte lukta illa. Jag vill inte snusa heller, för det luktar också illa. Nu måste det gå. "Okej, jag är inte rökare längre. Jag? Skulle jag vara rökare? Nej, kommer aldrig på fråga." Självbilden, bilden av sig själv som rökare, den är livsfarlig, och det är den jag måste få bukt med. Kan jag bara inbilla mig att jag inte är en rökare, då borde slutandet inte vara särskilt svårt.
Detta är ju en matblogg och rökning har ingenting med saken att göra, men nu jävlar. Jag återkommer med veckans recept.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar