Hemmagjorda Tortellinis

Jag är helt slut. Helt slut. Ikväll gjorde jag min allra första hemmagjorda pasta - köttfärsfyllda tortellinis med tomatsås. Så här var det - jag tänkte först göra en vanlig pastasås och köpa pasta till. Samtidigt behövde jag mjöl eftersom det är gångbart så här i budgettider. Vem vet när jag får ett ryck och vill göra en kladdkaka? Eller ett bröd till en soppa? Så, det hela skulle bli billigare om jag gjorde min egna pasta, istället för att köpa både pasta och mjöl. Sagt och gjort.

Det var ett sjå, att knåda ihop degen. Enligt det recept jag följde skulle man ha två ägg och 5 dl mjöl. Det som skulle likna en smidig deg var i det läget smulpaj. Så jag slängde ner ett ägg till, och vips var den slät och fin. Sen skulle den vila, pastadegen, och jag hade egentligen lust att göra detsamma, trött efter arbetsdag, långpromenad och besök av en god vän, utan rast emellan. Men, degen vilade, och jag jobbade - snodde ihop en fyllning på köttfärs, vårlök och rödlök, och satte igång en enkel tomatsås med vitlök, havssalt och torkad timjan.

Efter detta började den verkliga prövningen. Jag har ingen pastamaskin, och ingen brödkavel. Med hjälp av en glasflaska knådade jag ut den uppvilade pastadegen så tunt jag förmådde. Så tunt jag förmådde skulle inte vara tillräckligt, visade det sig, då tortellinin blev en gnutta, nåja, ganska mycket för tjocka. Men degen jobbade i allafall med mig - den smulades inte sönder, den lät sig formas, och den lät sig plattas ut en hel del. Det fanns tillfällen under matlagandet där jag faktiskt älskade min lilla deg! Så gul, så fin, så glad! Jag fyllde tortellinis så det stod härliga till, och nästan tjöt av glädje när de inte delade sig i den kritiska fasen, i det kokande vattnet.

Maten var billig, naturligtvis. Och även om jag lade tre kronor för mycket då köttfärsen såldes i halvkilosförpackningar, tänkte jag att det inte gjorde så mycket eftersom hälften av den ändå skulle kunna användas en annan dag, och att jag då inte skulle behöva lägga så mycket pengar alls. Det skulle jämna ut sig, och jag tycker inte att jag överstigit min budget just på grund av det. Så här såg receptet ut (jag hade krossade tomater, vitlök, vårlök, chili, olja, ägg, hemma):


Tomatsås

1 burk krossade tomater
1 krossad vitlök
1 nypa krossad torkad chili
1 nypa timjan
1 nypa flingsalt
1 msk rapsolja

Krossa en vitlöksklyfta lätt, och låt den fräsa på medelvärme i fem minuter i rikligt med olja, rör ner chili, timjan och salt. Häll över de krossade tomaterna och låt koka på svag värme i 20 minuter.


Pastafyllning

200 g fläskfärs
1 finhackad vårlök
1 finhackad rödlök
Salt
Peppar
1 ägg

Fräs fläskfärsen och lökarna tills eventuell vätska är borta. Smula sönder ordentligt. Salta och peppra. Tag av från spisen, låt svalna, och rör ner ägget.

Pastadeg

5 dl vetemjöl
2-3 ägg
2 msk olja

Rör ihop, och knåda, knåda, knåda, knåda. Om du inte har en vettig bakmaskin eller så. När degen känns smidig, lägg den i en påse, och låt VILA i kylen i 30 minuter.

Tortellinin

Kavla ut degen mycket tunt (tunnare än jag...). Använd exempelvis ett glas för att trycka ut cirkelformade figurer ur degen. Pensla med vatten. Lägg på fyllning och lägg över en rundel. Pressa ihop kanterna så att ingen fyllning rinner ut under kokningen. Upprepa det här pysslet tills fyllningen eller degen är slut. Koka upp vatten, lägg i dina tortellinis och låt koka ca 5 minuter. Ta upp en och smaka efter fyra minuter så att du får koll på hur läget är med dina små skapelser.

Servera med tomatsåsen och, om du har råd, riven parmesanost. Nedan ser du resultatet av mitt slit. Men roligt var det! Pyssligt och mysigt på alla vis! Och även om de blev för tjocka, min rara små tortellinis, så älskade jag dem, med all den kärlek man känner inför någonting som man skapat med sina bara händer. Och mätt är jag.