Det är mest lagandet jag uppskattar. Det är en sorts terapi att stå vid spisen och röra i grytorna. Det är en glädje att vara håglös och stressad på jobb, men ändå fundera ut en spännande rätt att tillaga om kvällen. Matlagandet, doften, puttrandet, skapar en kupol i hemmet. Det tycks varmare, mer bebott, mera älskat, om det lagas mat i det.
Släkten på pappas sida består av kockar nästan hela högen. Jag har aldrig haft glädjen att träffa min gammelfarmor, men hennes minne lever fortfarande kvar genom det som pappa berättat om hennes kokkonst. Hon var danska, och när det bjöds på mat sa hon ofta "Spis, spis för sören!". Det var väl där, på besöken på Fyn, som min far och hans syskon grundlade sin kärlek till både matlagandet och ätandet. Innan min pappa gick bort skrev vi tillsammans ner några av hans barndoms älsklingsrätter, som han bjöds av sin farmor på somrarna. Endera dagen ska jag laga dem, den dag då rätterna, som nu, inte är alltför förbundna med sorg och saknad. Det är iallafall en tradition jag för vidare, i rakt nedstigande led. Mina två farbröder är kockar, min faster är en fantastisk kokerska, även om hon jobbar som sjuksköterska, och min pappa älskade att laga mat, att liksom jag, experimentera framme vid spisen. Liksom jag tyckte han att en mustig gryta kunde rädda en regnig dag. Ett av de viktigaste skälen till att jag älskar att laga mat, är att jag älskar min pappa, och min övriga familj.
Lagandet har stigit mig en gnutta åt huvudet från tid till annan. Särskilt när det gäller den ekonomiska delen av det hela. Det är inte hållbart att kombinera dyra ingredienser med en i övrigt ganska dekadent livsstil som innefattar vin på fredagen, restaurangbesök, biobesök, bokköp, cigaretter, ansiktsproduktsköp, csn-återbetalningar, resplaner, klädköp och ryggbiff på tisdagen. Jag har beslutat mig för att skära ner på matkostnaderna. Det är den utgift som är mest regelbunden, påtaglig, och som har framstått som oundviklig. För man måste ju äta, eller hur?
Jag satte ihop en budget och kom fram till att jag, om jag ska kunna gå på Bastard, Carib Creol, samt resa en sväng till Hässleholm, utan att gå i konkurs, så får jag lägga max 40 kronor om dagen på mat. Ja, jag hade ju kunnat höja det hela till 70 utan att kursa, men det ska ju vara en utmaning också! Det är faktiskt ganska spännande att tänka minimalistiskt kring mat, att ha koll på vilka grönsaker som är i säsong, och att kunna koka soppa på en spik (eller i alla fall mindre dyrt kött än vanligt).
Så, framledes ska den besökare som vill följa mig, få sig ett dagligt billigt recept till livs. Kravet från min sida är att maten ska vara lagad - det är ju lagandet som är kul! Ingredienserna får inte överstiga priset av 40 kronor. Det förutsätts att jag har basvaror såsom ägg och mjöl.
I lördags lagade jag raggmunkar med bacon och lingonsylt, och igår, i söndags, lagade jag linssoppa med persiljecréme och hembakad foccacio. Bara linssoppan kostade 33 kronor, jag bjöd min familj, och fick rester. Se hur mycket man kan laga för lite! Nu är kvällen sen, och jag orkar uppriktigt sagt inte skriva upp recepten på de båda rätterna, men recepten är av standardkaraktär och kan finnas snart sagt varsomhelst på nätet. Utom persiljecremen då, som helt enkelt bestod av turkisk yoghurt, finhackad persilja, krossad vitlök, och en gnutta salt. Följ gärna med på min lilla matprövning och se om jag klarar att hålla mig under gränsen!
 | ||||
Raggmunkar med bacon och lingonsylt. Tillsammans med sallad gjord på morötter, rödlök, gurka, och solrosfrön.
Linssoppan med smak av timjan, vitlök och chili, tillsammans med persiljecrémen. I bakgrunden skymtar foccacion lite blygt. Den hade bakats med ett lager av hemmagjord tomatsås och en nypa riven ost.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar